Jag har varit borta under veckan i Luleå.
Bästa B har börjat 6 års!
Tack till en av mina chefer som kom på förslaget att bo i stuga, så vi hade tid att rå oss själva!
Det verkar inte helt lätt att anpassa sig till skolmiljön. Han kom med alla möjliga undanflykter för att slippa gå dit. Mamma jag har ont i magen, känn på min panna jag är alldeles het, låtsas spy osv.
Till slut så gick det bra, men inte helt utan att gråta. Visst är det hemskt att lämna sitt barn när det gråter, usch o fy?! Det man får tänka på, är att oftast, nästan alltid är barnen väldigt glada när de har klarat av sina svårigheter.
Jag har pratat med två av mina kompisar och det verkar vara samma lika för deras barn, det är en stor omställning för barn att gå från förskola till 6 års verksamhet. Man är inte ensam om sina problem!












RSS feed for comments on this post. / TrackBack URI