Nu är denna helg snart slut, det går så fort när man har roligt.
Idag åker vi med Bobby till Skellefteå, hans farfar å farbror hämtar honom och kör honom till Luleå. Där går han 6 års.
Usch å fy, ve å fasa, separation!
Tur att det inte är så länge tills vi ses igen, 9 februari. Dagen då min stora B fyller 7 år!
Är det någon därute som inte bor på samma ort som sitt/sina barn? Om ni råkar läsa det här, skulle vara kul att höra hur ni tacklar separationen.
Jag har varit borta under veckan i Luleå.
Bästa B har börjat 6 års!
Tack till en av mina chefer som kom på förslaget att bo i stuga, så vi hade tid att rå oss själva!
Det verkar inte helt lätt att anpassa sig till skolmiljön. Han kom med alla möjliga undanflykter för att slippa gå dit. Mamma jag har ont i magen, känn på min panna jag är alldeles het, låtsas spy osv.
Till slut så gick det bra, men inte helt utan att gråta. Visst är det hemskt att lämna sitt barn när det gråter, usch o fy?! Det man får tänka på, är att oftast, nästan alltid är barnen väldigt glada när de har klarat av sina svårigheter.
Jag har pratat med två av mina kompisar och det verkar vara samma lika för deras barn, det är en stor omställning för barn att gå från förskola till 6 års verksamhet. Man är inte ensam om sina problem!
